Leta i den här bloggen

tisdag 4 december 2012

Följetong del 159:hoppelihopp

Det fanns ett infantil drag som stack upp sitt fula tryne lite var stans. Kanske en föraning av den dekadans som fanns. Eller en motreaktion mot den? Det där var inte så helt enkelt att förstå! Professorn hade gott om tid att tänka där han dagligen satt på Järntorget. Det fanns många dansstilar idag där man hoppade till lite då och då. Inte mycket alls! Bara lite grand uppåt så att knappt fotsulorna lämnade golvet eller marken om man var utomhus. Inland bara det bara ett litet vickande uppåt med foten utan att fötterna, båda två alltså, Man skulle se ut som om man var oskyldig och ung. Också flaxade man till med armarna! Och vred på bål, bäcken, knän, huvud åt olika håll. Mycket attityd och rytmen var viktig. Det fanns en längtan efter att vara barn och bara få vara trots att man var på god väg att bli vuxen. Det var lätt att lockas med i den låtsasleken. För vem vill ta konsekvenserna av exploatering, utrotning, krig, bedrägeri och annat spel & dovvel? Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. I det vintriga, kylslagna och med snöflingorna så vackert fallande ned på professorn där han satt på Järntorget och nynnade på en refräng och bara lät tankarna far iväg sådär! Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp. Hopp, hopp, hoppelihopp, hopp.

Inga kommentarer: