Följetong del 104:"Lille Fridolf"

-Jag är hunsad av Semlan. Det är hon som bestämmer. Hon är så in i norden bestämmande.  -Jaså! Det skulle man inte tro! Det är lättare att tro att det är du som bestämmer allt. -Nej! Nej! Helt fel! Hon bestämmer över vad vi skall äta, göra och hon tar alla pengarna och bestämmer över vad de skall användas till! -Det låter fruktansvärt! -Det är värre ändå! Det är tortyr! -Så illa kan det väl inte vara! -Det är värre ändå! Hon styr hela min vardag! Från det att jag går upp tills jag går och lägger mig! -Du är en riktig toffel! En velourman!  -Jag är mattan hon går på! De hade suttit på en restaurang och samtalat länge. Gunnar hade lyssnat tålmodigt på kompisens klagan. Det är tur man inte är gift tänkte Professorn.  -Jag tycker ändå om henne! Hon är mitt allt! Bara för att komma bort från det samtalsämnet! -Jag tycker att Fredrik Reinfeldt har för bråttom. Statsministern tänker riva ned allt som svenskarna byggt upp under generationer. -Tvärtom han och Hasse Borg är för sega! Ta bort de flesta skatterna och låt folk klara sig bäst det kan! -Nej, nu tar du väl i? Hur skulle det se ut! Kan du tänka hur allt skulle fungera i ett sådant samhälle. -Vi skulle slippa all byråkrati och den fria konkurrensen skulle inebära att det skulle bli lägre priser och högre kvalitet på varorna. Låt marknaden bestämma så blir det bäst!  -Tänk vad enkelt och lätt det låter! Det är som om de goda finns bland företagarna och det onda är anställda av staten. Det är en svart och vit värld du målar upp. Det har inget med verkligheten att göra! -Hur skulle du vilja att det skulle vara. -Ekonomin skall vara ett medel för att nå välformulerade mål inte en religion som durkas som det har blivit nu. Girigheten har satts upp på en piedestal och dyrkas mer än någonsin. Det är en katastrof. Janne började plötsligt gråta! -Varför gråter du? -Jag är så olycklig! -Gör något åt det! -Det kan jag inte. Jag är kristdemokrat och familjen är helig för mig! Professorn tröstade honom så gott det gick! -Viktigast av allt är att vi måste hålla sams vi svenskar. Professorn nickade medlidsamt samtidigt som han tittade efter en kvinna. Han tänkte: Var det France? Nästa dag när Gunnar ringde Janne hade Janne glömt allt!  -Har du lust att följa med på krogen ikväll. Vi blir ett stort gäng som skall ut och festa.  -Det gör jag gärna!