Följetong del 97:Du kan få hålla mig i handen!

Han började berätta för France om Etienne Decroux och hans vidunderliga gärning utan att ens snegla på hennes höfter, venusdelta eller bak. Det ryktas att Etiennes etyder med gång; att gå var grunden för Mickael Jackssons så välkända Moonwalk som ju nästan varje kids gillar och kan göra lite grann. Han tyckte att hon lite förvånat gav honom några undrande ögonkast på grund av denna brist på sensuell attraktion och brist på blickar på henne från hans sida. Han fortsatte att berätta. -Etienne grävde ut en källare under hans hus. Där undervisade han många elever. Det sägs att på senare år skrev hans hustru ned alla etyder och hjälpte hålla reda på hur de skulle utföras.  -Jag skulle vilja lära mig av honom. Det låter fantastiskt. -Tyvärr finns han inte längre bland oss -Du låter som en präst. -Jag känner mig som en sådan. -Du får titta på mig om du gör det med diskrektion och inte så där glupskt. -Åh, nu kan jag andas ut. Decroix var mycket noggrann och hade många klara tankar hur den abstrakta mimen skulle utföras. Många hade en sådan respekt för honom att vistelser under hans pedagogiska ledning kunde fullständigt förändra människors liv. En person lär ha kallats Texas Jim under sin skådespelarkarriärr i Sverige. Han lär ha varit skojfrisk och gladlynt. Efter ha undervisats av Etienne i flera år var han mer likt en allvarsam ung man som lade många tunga frågor på sina axlar för att de skulle lösas.  -Jag hade gärna blivit mimare men behållt mitt glada sinne. Hon gjorde några pantomimiska rörelser och han kunde inte låta bli att beundra hennes kropp. Det märkte hon. -Nu var du där igen din snuskhummer. -Förlåt mig. Det skall inte hända mer. -Du får ingen mer chans. Hon fortsatte att utföra olika pantomimiska etyder. Han tittade på henne engagerat och seriöst. Han höll sina känslor i chack genom att tänka att han befann sig i en predikstol och höll en domedagspredikan om hur mänskligheten kommer att gå under om inte människorna bättrar sig och syndar mindre. Det fungerade så där! -En historia finns om en norrlänning som kom dit och Etienne tilltalade honom på franska vid första mötet. Norrlänningen var så upplyft av att han skulle få bli undervisad av denne mästare att han varken hörde eller såg. Ettienne höjde rösten och talade länge till norrlänningen. Men utan reslultat. Norrlänningen var helt upptagen av stundens allavar och förstod inte att han tilltalades av denne legendariska man som anses ha systematiserat mimen. Till sist blev Ettienne vansinnigt arg och gormade och skrek, spanng ut ur lokalen och slängde igen dörren. -Oj, vilka män det fanns på den tiden. Det har bara blivit sämre. Sådana män finns inte mer. Också tittade hon nedlåtande på Gunnar. Han bara slängde sig över France och övehöljde henne med kyssar. Hon gjorde kraftfullt motstånd. Och han lugnade ned sig och fortsatte berätta med tillkämpat lugn. -När han hade blivit äldre så hade han undervisat en ung svensk länge. Sedan när den flitige eleven visade upp sina ambitiöst inlärda etyder under stort lidande och mycken svett.  Alla förväntade sig att mästaren skulle yttra sig om framträdandet som han brukade. Etienne blev tyst en mycket lång stund sedan sa han: -Mycket bra! Men varför darrar du så mycket med dina händer. -det har du lärt mig. Jag har arbetat mycket på just de momenten. Så såg det ut när du lärde mig de etyderna. Etienne lär ha rest sig upp och muttrande lämnat lokalen mycket upprörd. -Vilka underbara historier du berättar. Du kan få hålla mig i handen ett litet tag.