Följetong del 108:Men tankarna trängde på.

Hans tankar flödade och han ville inte stänga ute dem.Modern sjukvård som verkar har blivit omodern. Han tänkte på att när han sist besökte flitigt släkting som låg på det yttersta på svenskt sjukhus. Sjukvårdspersonalen tittade misstänksamt på mig när jag så ofta besökte min anhörig. Värderande! Är den besökaren någon att räkna med? Var det som om de frågade sig. Vad var de rädda för?  Det var sagt att läkaren på avd 69 skickade iväg patienten, min släkting, därifrån till avd 34 för att komma ifrån sitt löfte om att patienten skulle få bra vård nu når han låg på  det yttersta. Sjuksköterskan säger att ni kan alltid ta tillbaka ansökan till Hospitz.  När släktingens hustru sade att vi kanske måste kontakta advokat förändrades tonläget hos henne. Och hon försökte kittla patienten för att få honom, den dödsdömde, på bättre humör. Undrar hur det kändes att bli kittlad av sjuksköterskan när man vet att man skall dö inom kort. Han hade lagt tid på att följa släkten bakåt. Minnet hos den anhörige blev engagerat. Ettåringen, som också var med, hans Farfars morfars morfars bröder bodde i Hillared. En av dem hette Charles Fritjof. Det gick få fram foton på dem. De föddes på 1800 talet. De var ganska välbärgade. Drev värdshus, stor bondgård och hästgård. De flyttade till Rångedala. Sedan var det där med att två systrar som gifte sig med två bröder. Och att de två bröderna som inte fick ta över Värdshuset blev skomakare respektive tillskärare.Tillskäraren var uppvuxen på hästgård och gjorde därför rekryten som kavallerist och red på Kaponjärgatan i Haga i Göteborg. Han var också med och startade Algots. En otroligt framgångsrik klädförsäljningsföretag under några decennier på mitten av 1900 talet.  De bodde på Sjunde Villagatan 6 i ett tre våningshus som släkten, Hans och Viola ägde. När Albert och hans hustru skulle besöka Hans och Viola gick de mitt i gatan. Hustrun bärande en jättestor hatt och Albert svängande runt med en spatserkäpp. Märkligt att man hemfaller åt lusten att bege sig tillbaka i tiden för att besöka minnen från sedan länge döda släktingar.