Följetong del 93:SVD

Han trodde inte att han skulle besöka Nordiskt teaterlaboratorium. Alla började bli till åren även där. Även om de var vitalare än de flesta fanns det något med ålderdomen hos många människor som skrämde honom. Han kunde inte sätta fingret på det riktigt. Men det var något med att slå sig tilll ro. Sluta att utveckla måste vara lika med döden. Även om lockelsen och förförelsen var stor att sluta med detta ibland plogsamt och energi krävande att vilja ständigt utveckla och man skulle nästan kunna säga njutningen av att nästan inte göra något alls blev som en pådrivande företeelse som bland många härskade med nästan  total oinskränkt makt. Han kämpade sig igenom Le Monde. Det var svårt att koncentrera sig. Det var mycket annat han stötte på i sitt inre. Hans hjärna arbetade för högtryck. Det kom dimridåer i form av dunkla minnen och dunkla visioner från förr som uppfodrande ställde krav på handling mitt i sensommarvärmen som det ju var så skönt att njuta av idag. Skulle han uträtta något vettigt idag eller bara låta sig handlöst falla ned i ett lättjefullt promenerande. Kanske gå längs Seine. Det vore kanske något. Det fanns många saker som han skulle vilja göra och se i Paris som han ännu inte förverkligat. Han laddade ned i iPaden en svensk tidning. Det var länge sedan. I Svenska dagbladet "Under strecket" skrev man om Dante och den gudomliga komedin. Det var bra morgon lektyr. Helvetet, skärselden och himmelriket. Och skärselden låg på en höjd. Kanske som Montmartre. Han kanskeulle skaffa sig en hund. Det kunde vara trevligt sällskap på promenaderna. Han började fundera på vad för slags hund som skulle vara lämpligt. Vad skulle Grotovskij tyckt om att promenera omkring med en hund? Undrar om det var det teaterlaboratoriet som när de hade workshops i New York som inspirerat Breakdansens plastiska moment. You never know som de säger over there. Hjärnan arbetade fortfarande för högtryck men morgonens solstrålar började göra verkan på honom. Han började se Paris igen med ögon som han började känna igen. Återblickarna och hans navelskåderi avtog alltmer under läsningen av Svenska Dagbladet. Han beställde in mång espresso samtidigt som han fördjupade sig i tidningsläsandets ädla konst. Vid läsningen av Stockholmstidningen förvånades han över slöseriet med skattepenger. Någon hade haft riktigt roligt med skattebetalarnas pengar och slösat och gödslat ordentligt med sprit och vin i värsta dekadanta festprisse stil. Sådan är jag i alla fall inte. Den personen hamnar nog i Dantes helvete medan jag kanske blir rentvådd i Montmartres skärseld. Personen i fråga gjorde bl.a. av med nära fyra miljoner på ett bräde för ett festligt arrangemang. Det var annat än när Gunnar strängs hustru lämnade tillbaka pennor som var märkta tillhör statsverket eftersom maken inte längre hade några offentliga uppdrag kvar. Tiderna förändras och människorna med dem. Oj vad jag kände mig uråldrig just nu i detta läsande ögonblick.