Följetong del 90:Hem?

När han gick genom Paris gator och torg på sin onödigt exta långa promenad tidigt på morgonen tänkte han inte på något alls. Han var helt utan tankar. Så här är det alltså att vara utan tankar. Paris visade upp sig som vackrast trots att det var nästan helt folktomt. Några enstaka personer som försvann ned i de uråldriga nedgångarna till Metro. Han passerade Place Pigalle med nostalgiska återblickar  hur det kan ha varit på 1930-talet under den franska dekadansens tidevarv.  Han kände att det hade börjat verka i leder och i muskler. Men han fortsatte att gå stora långa omvägar helt i onödan bara för att dra ut på njutningen så länge som möjligt. -Det här gör gott för mina sinnen och muskler. Även om jag sliter ned mina höftkulleder och och får göra den där obligatoriska höftledsoperstionen i framtiden som bara håller i tio år och sedan kan det bli rullstol direkt. Den tiden den sorgen. Det är långt till dess. Flera decennier minst! Han slog bort tankarna på detta dystra framtidsscenario. Han gick upp för Champs Elysees vidare förbi Molin Rouge. Tänk att det kan ha funnits väderkvarnar en gång i Paris. Sedan bestämde han sig för att gå upp för alla trappor till Montmartre och struntade i att ta hissen upp till Sacre Coeur. Montmartre sov djupt och utsikten över Paris var häppnadsväckande. Den var vackrare än när han var fast i ballongkorgen igår. Men det kan ha berott på hans belägenhet. Livets omsvängningar hade varit större och mer omvälvande än på länge. Kanske skulle det kunna ge inspiration till att skriva och måla. Han kände ännu inte någon lust att börja med någon av dera. Han satte sig på ett Café som några Algerier drev och lyckades köpa en Le Monde som han lystet kastade sig över i sällskap med en cafekopp Espresso på en stol som var placerad på trottoaren. Den nya presidenten ville nå nya målgrupper stod det i blaskan. Medelklassen så klart; särskilt de som bodde i lågstatus områden och som ofta hade långt att pendla till sitt jobb. De, menade han, odlade ofta ett självförakt och behövde bli sedda. Samtidigt såg han att en Parisiska slog sig ned med sitt kaffe vid bordet bredvid för att njuta av morgonen. Han tyckte det var märkligt att hans nyfikenhet redan blivit väckt. Hennes långa mycket smala, slanka ben som löpte långt upp i himmelen gjorde honom förundrad. Det är fantastiskt hur olika månniskor ändå kunde utformas av naturens slumpmässighet. Hennes hår var ganska mörkt. Beniga axlar och ganska muskulösa armar. Kanske var hon idrottare. Vilken sport kunde det va? Curling eller kanske något inom cirkus eller bara att hon flitigt uppsökte motionsplatser för att hon älskade att träna. Vad åt hon för att hålla sig så smal och fettfri. - Hon var nästan mager som en... Han sökte efter orden...gående pinne. Vad åt hon?Bara grönsaker och så lite vin på någon uterestaurang på kvällarn. -70 % choklad eller ännu bättre 80 % sådan. Gädda så klart för att få i sig protein men ingen frukt, inga kakor eller marmelad men hon unnade sig säkert vitt bröd: baguette, pain complet eller pain de rich men det sista var nog en svensk omskrivning för vitt franskt bröd. Han satt länge och njöt av att bara förstulet blicka på hennes gestalt, näsa, långa ögonfransar, bröskorg som höjdes och sänktes, smala händer. Hennes frisyr var värd en egen mässa. Hon hade flätat en ring av hår runt sitt huvud som gjorde att håret spändes hårt över huvudet. Hon hade ett ganska långsmalt huvud. Hennes hud var mycket ljus och lite fräknig. -Ni studerar mig? -Ursäkta mig? -Jag hade blivit förolämpad om ni inte sett mig. Men jag har inte förväntat mig en sådan noggrann genomgång. -Än en gång Ursäkta. Det är denna betagande morgon som sätter sinnena i brand. -Så, det är inte jag som gör det? -Så kanske det är men jag vill inte verka ännu mer närgången än som jag var när jag inte kunde slita ögonen från er. -Från min kropp menar ni. Men vad vet ni om min själ? Ni män vill bara ha en sak. Så har det alltid varit! Trist! -Jag försäkrar så är inte fallet. Jag tänkte på många andra saker som jag inbillade mig att ni gjorde. De slog följe småpratande om själ, kropp hur män och kvinnor är i promenaden hem till respektive. Paris började nu vakna med alltfler människor som begett sig ut i det eskalerande vimlet av lukter, ljud och synintryck.