Följetong del 89: Hö!Hö!Hö!

Ibland tar ambitiösa engagemang fram människans sämsta sidor! Alla de sidor som gör att människor kunnat samsas och bo sida vid sida fördunklas kvickt  när man bekänner sig till någon urbota ideologi. Då kommer diaboliska sidor fram som knappast man ens kunnat ana fanns. Det sociala engagemanget förändras och blir istället terror och verktyg utvecklas för att användas för  intriger där liv och död står på spel.  När maktpersonerna anklagas för att använda härskartekniker blir svaret hö, hö, hö. Allt för att man önskar dra nya gränser och hitta på regler som försvårar för oss i den ädla konsten att leva. När det är så mycket enklare och underbarare att ta vara på livet som det är. Nej! Det finns bättre sätt att utvecklas på. Studera förändringarna och se skillnader det var roligare att tänka på. Med ett hopp flög han upp och uppgav löftet att han skulle baka bröd till Nicole. -Det behöver du inte göra alls! -Jo, det behöver jag sa han mitt i steget iväg. Efter ett tag kom han ut med en bricka fylld med nybakta scones. Det fanns ost, olivolja, paprika, tomater, gurka och rödbetor. De åt med en glupande aptit och njöt av varenda sekund. Det finns stunder i livet som det gick att förstå glädjen i att finnas till. Nicole strök handen över hans bröst, mage och lår. -Vi är två fria människor som går var sin väg. -Ingen av oss blir fast i ett borgerligt liv. -Det är skönt! De reste sig upp kramades och pussades och skildes med ens från varandra för att gå var och  en för sig själv. Det är något visst med att osentimentalt skiljas. Båda gillade att göra så.