Följetong del 96:Hennes bak!

Professorn fördjupade sig alltmer i det förflutna. Man kunde undra om det fanns något intresse för dessa legendariska personer. Var Jerzy Grotowski ens värd att lära känna för unga som lever i detta hektiska liv med all osäkra framtidsutsikter? Är det inte mer lättköpta poänger som inte kräver så mycket som lockar både publik och utövare av idag. Detta tål att tänkas på. Han tog sig fram i Paris bland alla turister. Det var knökfullt och hans panna var rynkad. Han bekymrade sig för att all kreativ möda som resulterat i så mycket bara skulle vara som bortblåst. Det var märkligt att han brydde sig så och bekymrade sig. Framför honom gick en kvinna mycket ryckigt. Han försökte gå förbi henne men det gick inte för det var så många mötande som kom i vägen. Jag måste lugna mig lite. Han saktade ned farten. Nu blev det pinsamt därför han märkte att hans blickar då och då fastnade på hennes bak. Han slet bort blicken och tittade åt alla andra håll. Men så fort han glömde av sig var han där igen med blicken. Om det finns en gud kommer han straffa mig för detta. Men  det är kanske därför unga hellre vill ha showbiz än massa seriöst. Kan det ha med svanskotan, genitalierna och bäckenpartiet. Är det allt? Gunnar nästan snubblade över sina egna fötter när han märkte vilka låga tankar som uppfyllde honom. Han måste tala med henne nu. Han klappade henne på axeln och berättade hur han kände det. Om hans grubblerier. Hon skrattade hejdlöst åt honom länge. Han kände att det drogs ett löjes skimmer över honom. -Vad gör vi nu? -Vi? -Vi! -Ni slår alla rekord. Jag skulle kunna allmänna er för polisen om jag vill. -Vill ni det? -Kanske! -Varför? -Det vet jag inte men på något sätt uppfattar jag det som förolämpande att ni tittar på min rumpa. -Jag vet! Uppfostran, vår kultur, religionen, föräldrarna. -Ni är djupsinnig på ett ganska ... Hon tappade tråden.  -Gå före mig istället! -Va? -Gör som jag säger annars ringer jag polisen. -Ja, ja. De gick länge på det viset. Ibland frågade han hur länge skall detta pågå. Och fick svaret ett tag till. Till sist! -Nu räcker det! -Bra! Hon gled upp längs sidan på Gunnar. -Svaret blir nej! -Oh! Vad tråkigt! -Vi kan träffas ändå som vänner! -Gärna! -Här är min mailadress. Frågor@gmail.com -Det var så vidunderligt att ni vill vara min vän.