Följetong del 84: Lite vilse.

De sågs på hennes lilla restaurang. Han satt ute på restaurangens uteterass och blev serverad en öl. Hon svansade runt omkring honom likt en perserkatt och passade upp honom med allt hon trodde han ville ha. Själv var han vettförskrämd och kippade efter andan när han tänkte på vad han gett sig in i. Nicole verkade verkligen se fram emot resan över Paris i luftballong till skillnad från Gunnar. Han anade att han kanske skulle känna av sin gamla rädsla för höga höjder igen. Det var länge sedan han hade känt så. Han trodde han hade blivit av med de besvären efter alla hans flygresor vida omkring världen över. Han blickade sig bort från den upplevelsen genom att koncentrera sig på den lilla avsides belägna gatan, husfasaderna och de parisare som passerade. Det var en trevligt restaurang och terass att sitta på till skillnad från de mer turistifierade restaurangerna och cafeérna han ofta av misstag råkade hamna på. Nicoles restaurang var en typisk fransk liten lokal sylta. Inget märkvärdigt alls. Hon var fullt upptagen med alla gäster som hon ofta verkade var mycket bekant med. Det verkade vara ett harmoniskt och mysigt levnadssätt.  Han fortsatte att ömsom instudera arkitektur och reflektera över gatulivet. Det fanns inte längre några män som bar basker. Han hade själv ibland haft lust att ikläda sig en sådan huvudbonad. Det var gamla hus som han såg på. Han tänkte att arkitekterna var duktigare förr och kunde rita mycket vackrare förr. Nu för tiden blev det för fyrkantigt för hans smak när nya byggnader restes. Ibland verkade som om man skämdes för sin bristande förmåga och byggde svarta hus. Det var som om man inte klarade sig i konkurrensen med äldre byggnadskonst så man ville liksom att de nya byggnaderna som uppfördes skulle liksom försvinna från konkurrensen med alla äldre mästerverk som fanns. Svart var en bra färg för det gick knappt att fästa blicken på sådant elende. Man bytte fokus direkt till något annat trevligare att fästa blicken på. Ja , det är mycket med det jordiska och himmelska och det finns mycket mellan himmel och jord. Han råkade höra ett refererande av ett udda samtal som en person berättade från ett sällskap som Nicole verkade känna väl som satt vid ett bord ganska nära honom.  -Hon reste sig upp och sa högt och tydligt: här ser ni en kvinna i grocess. -Oj! Gratulerar! Hur länge har ni varit gravid? -I trettio minuter! Mannen som berättade höjde rösten och sa: -Hon var alltså alldeles nyppipad och var redan så entusiastisk över detta. Sällskapet skrattade högljutt åt storyn. Det gjorde också Nicole. Gunnar tyckte att det lät ganska rått. Det blir nog kanske lätt så på en lokal krog eller det kanske är fördomsfullt att tänka så.