Följetong del 85: Farligt

Nästa dag samlades de på Tuillerna och Professorn kände att hans ben var som gjorda av gelé. Det var besvärligt för honom att gå och lite för lätt att tänka. Hans tankar strömmade snabbare än en gevärskula och var fler än bin i bisvärmar som allt oftare hade uppsökt olika platser i städer nuförtiden på grund av den nya odlingstrenden som bl.a. inneburit att man börja ha bin i stadsmiljö. Gunnar var illa ute nu. Nicole kom springande mot honom och han kände sig så liten. Hon slängde sig i hans armar och han föll ihop som ett korthus, handlöst. De låg på marken som en enda koblaffa. Nicole gapskrattade och Gunnar kände sig som han brutit alla ben. Hon hjälpte honom medlidsamt upp på benen igen. Och hon ledde honom fram till ballongkorgen och hivade upp honom där i. Snabbt lösgjorde hon tampar och svingade sig vigt upp i korgen. För ett ögonblick hann Gunnar tänka att hon skickar upp honom helt själv och helt ensam i luften som ett skämtsamt sätt att vänja av honom från sin höjdskräck. Han hann börja tänka på hur det vore möjligt att göra så när han tacksamt såg att hon kom inflygande likt en puma och vigt landade på korgens botten. Det dånade och knakade när de snabbt for till väders.  Han hann se hur vackert Paris kunde te sig från ovan innan hon slängde sig runt halsen och skrek: -Vad romantiskt att flyga ballong med dig -Jaaaaa -Jag har aldrig varit ensam tillsammans med en ensam man i en ballongkorg tidigare. -Neeeeej -Det är svårt då att vara romantisk och samtidigt ha koll på sikt och medtrafikanter! -Jaaaaa -Om vi kan hoppa över alla nödvändiga ceremonier och bara köra på så kan det nog gå. -Jaaaaa Nicole slängde av sig sin bh och drog upp sin korta kjol. Hon trevade kraftfullt efter professorns snopp. Då kände han att han inte klarade av mer. Han började virda sig som en mask samtidigt som han inte lyckades få fram ett ord över sin läppar. Hon kämpade på med utsökta olika tekniker. Gunnar kände att hans hals snörptes ihop och han började få svårt med sin andning. Han kände att hennes mun hade full cirkus med hans mest ädla del. Hennes händer var överallt. Och speciellt var att det kändes som det ändå var som så att han kanske skulle kunna börja kunna känna något för henne nu när hon så frenetiskt och engagerat gjorde allt för att han skulle känna sig upphetsad. Han började se det positiva i att flyga luftballong tillsammans med Nicole över det ack så vackra Paris. Det var en vidunderlig blå himmel och Paris låg långt därnere som i en slags rök hann hon se i virrvaret med Nicole. Besviket tröttnade hon på allt och skrek till honom: -Inte visste jag att du var bög -Öh -Detta var ett misstag och jag känner mig så hatisk mot alla män -Nej, det var skönt -Det säger du bara för att inte såra mig Och så knuffade hon tillhnom med emfas och han föll kraftlös livlöst över ballongkorgens kant och liksom svävade under Paris blå himmel över den vidunderliga tätbefolkade storstaden.