Leta i den här bloggen

söndag 26 augusti 2012

Följetong del 111:Påhugg! Han tänkte sig tillbaka till sin barndom. Det fanns något ofärdigt över den. Hallonbuskarna, Farmors trumpna värme och farfars hårda farlighet. De var arbetssamma och levde sitt liv med auktoritet. Livet var inget att gråta över! En gång lär farfar ha gråtit ut hos sin svärdotter. Hans fru hade flyttat från Mölndals kråka och flyttat till Borås. Hans eget händigt byggda hus på Eduard Boyes gata 19 hade han förlorat. Han hade lyckats sälja det för tiotusen kronor, tio år gammalt, men redan nedslitet. Det hade fortfarande samma gula färg idag som för mer än femtio år sedan oxh samma gamla runda stora fönster. Huset hade festats upp så att säga. Farmors bröder och kusiner, några sjömän och en av dem morfinist hade bott där periodvis. Farmors mamma hade flyttat in och upp på andra våningen. Där hölls hon med en pytteliten kokplatta och sydde för husbehov. Hennes man hade varit tillskärare så att sy det kunde hon efter att ha hjälpt honom alla år.  Farfar, uppväxt i ett nykterists hem, tog seden dit han kom från -Norrby, Borås, och festade för fullt samtidigt som han arbetade i fabriker i närområdet, vävlagare som han var. Det var en för lycklig tid. Enkla arbetare som fattiga byggde egna hus. Det kunde bara sluta på ett sätt. Varför förhäva sig? Och hunn hade de också! En schäfer som hette Bella. Han vred sig i sängen och stötte på Tekla. Han såg med ömhet på henne. Deras förhållande hade redan börjat spricka. Ingen av dem ville erkänna det. De hade härjat och levt om i sängen under natten som om  det var ännu bättre nu  än förra -och därmed första gången men det var det inte. Värst vad sentimental han blev! Nu kunde han ligga och dra sig i nattens mörker och längta bort till en tid då alla i hans tänkta närhet var jobbare. Åt fanders med all tjänsteproduktion. Det skulle vara rejäla tag. Man skulle kunna sina grejer. -Vad kan du? -Dra rör. Du då? -Gräva grund, mura. Jag är mest på som grovis. -Då hör vi med snickarn där borta så är vi ett tillräckligt bra gäng. Så skulle det va! Hade man inga pengar så var det bara att använda sina nävar och skaffa sig ett påhugg. Hur skulle nu detta gå till? Kunde han omskola sig?

Inga kommentarer: