Följetong del 98:Champagne!

När Gunnar gick hand i hand med France errinrade hans sig då han sist var och tittade på Stadsteatern i Göteborgs höstpresentation av kommande premiärer det innevarande spelåret.  -Teaterchefens maktfullkomlighet var som ett sömnpiller. Skådespelarna kom gående i olika led ungefär som i skolan förr i tiden. -Teater är ofta dötrist! -Det var i sällskap  med David och Sören. Vi tyckte att det var en nedslående upplevelse. -Etiennes föreställningar var säkert mycket mer sevärda. -Jo, det var nog en stor skillnad. Jag har aldrig sett någon av Decrouxs uppsättningar. -Jag skulle vilja att du  pussar mig lite på kinden nu. -Jag drömmer redan om den nåden. Han undrade hur han skulle kunna berätta om sin relation till teater. -Vi ville ämdra på allt -Det behövdes säkert. -Ja, det var viktigt att det hände något kreativt. -Jag skulle vilja ha något att äta. -Me too! Väl inne på restaurangen  kände han hennes hand som sökte sig till hans knä under bordet. Han kände sig plötsligt mycket blyg och satte i halsen. Hon berättade om sin barndom. Den hade varit besvärlig med  många traumatiska upplevelser. Men nu så kändes det som om det var ett passerat stadium som hon lagt bakom sig. De gick vidare ut för att möta kvällens alla förlustelser tillsammans. -Jag vet inte varför jag tyckte att teaterchefen verkade ha tagit sitt chefskap på väl stort allvar. -Hon var säkert stressad av alla gubbar som satt i massa maktställnigar och tvivlade på att en kvinna kan leda en teater. -Du har säkert rätt!  -Jag skulle inte vilja kämpa med alla stofiler som finns. När jag såg henne stå där på scenen tänkte jag fördomsfullt att det blir lätt att man sitter mycket i möten och vid datorn. -Hur tycker du jag ser ut? -Du är som glittret i sjön en solig varm dag. -Du får inget för ditt smicker. Bara så du vet! -Jag förväntar mig inget! -Du är rolig du! Mig lurar du inte! Nu vill jag ha champagne!